jag klarar fan inte av dethär längre.
ångesten ligger som en samlad klump i magen och hur mycket jag än försöker, så går den inte att spotta ut.
vad är det för fel med mig?
när jag gick på "sommarlov" så var jag i extas och kände inte alls bara att det var skönt att komma där ifrån, utan mer att det skulle bli skönt att få göra något annat ett tag.. dessutom hade jag resan att tänka på..
det har jag inte nu,
ingen resa, ingen längtan..
usch, jag klarar inte av dethär.
hoppas jag försover mig.
elina höll mig sällskap hela dagen idag.
jag berättade allt för henne om ångest, känslor och tvivel.
hon berättade om nästan exakt samma saker.
jag berättade även om min rumsstädning som försigick hela dagen igår.
(därav, det mycket korta och aningslösa bloggandet...)
jag hittade en himla massa rubbade asgamla grejer som man inte sett på över ett halvår, eller oftast tom mer.
matteböcker från tvåan (en tillhör kitas gymnasie.. jag kanske borde lämna tillbaks den snart?), historiaböcker som tillhör önneredsskolan, min teses och fridas kladdbok från sjuan, julklappar från moster, sulor, basketbollar, en basketkorg, plancher på min pojkvän, och talet.
talet kom som ett slag i magen. jag hade nästan glömt bort det.
det är sjukt vad känslosam jag kan vara när jag verkligen vet vad jag känner. (vilket händer allt för sällan). jag började gråta och sedan slängde jag det i sopsäcken tillsammans med all annan gammal skit.
stupid huh?
det betyder ju ändå ingenting längre och personen det var riktat åt har gått sin egen väg.
visst, jag har också hittat ett sätt att ta mig fram, men med klumpen i magen känns det ändå som att jag står ensam kvar och tittar på..
sohrab ringde precis för att berätta att klockan är 00.01 och att idag är den första skoldagen i trean. ringde han för att göra mig brutalt deppad eller för att han är underbar?
dono..
fick tillbaks alla bilder från usa idag förresten.
det går ju att vara glad för..
ett tag i alla fall..
kalles graduation.. vi är så jävla svenska?
