081227

Något många inte vet om mig är att jag är blyg. Trivs inte att ha fokus på mig, och om jag nu på något vänster hamnar dit blickar vänder, så gör jag något skämtsamt för att fumla bort förekommande bedömningar om mig. Ni kanske inte förstår, men kardemumman är att jag lätt blir obekväm när folk räknar med mig...

Som idag till exempel. Man får en chans, men bara för att jag inte riktigt vågar, och är rädd över att bli nobbad eller bedömd - så tackar jag halft nej fastän hjärnan tänker ja.
Fånigt. Jätte. Jag vet.
Men vad ska man göra?

Jag vet inte hur det blir med USA än. Kanske borde jag stanna hemma. Min hemlängtan har som sagt varit outhärdlig vissa dagar i Appleton, och hemma är skönare än någonsin. Men inget har förändrats. Dofter, smaker och känslor är desamma som innan jag åkte.
Och visst kanske saker och ting börjar ändras nu, men vad gör jag när jag tröttnar igen?
Jag har haft ett långt förhållande med Göteborg, och innan sommaren kände jag mig kvävd av hur litet jag och Göteborg började bli tillsammans. Nu saknar jag allt som har med den här stan att göra... Känner jag mig själv så kommer jag tröttna igen..
Så som sagt... Appleton kanske inte är vad jag vill, men kanske är det precis vad jag behöver..