Igår var jag för full för att se marken när jag ramlade hem från stan någonstans mellan 1 och halv 5.
Idag kom Astrid till Göteborg för att rädda mig.
Att ha världens bästa vänner är något jag är bortskämd med. Jag tänker inte nämna namn, men de som vill och känner, får gärna lov att ta åt sig. Min vistelse hemma i Göteborg har varit oslagbar och jag skulle göra mycket för att få stanna i armarna hos varma svenskar ett tag till, men jag har trots allt människor kvar i USA som jag inte riktigt är färdig med än.
Jag tror nyår kan bli bra. Jag får ett stort firande tillsammans med mina kära, och strax därefter åker jag hem igen. Mjo. Hem till det som numera kallas mitt eget. Mitt Appleton. Mitt nya spår.
Göteborg kommer alltid vara det för mig, men som sagt.. just nu är A-town vad jag behöver - och jag har saker där som måste avslutas innan jag kan sitta säkert på svensk mark igen.
Så ja.. 2008 har varit ett bra år. Möcke.
Men jag tror vi är redo att lägga locket på snart och istället hitta nya grytor att röra om i.
Jag vann ju som sagt det som kan kallas årets kamp.
Det finns helt enkelt ingenting att klaga på just nu..
20081231
081231
kl.
00:12
Upplagd av
annie
